Helg

👆🏻Gårkvällens middag med mamma och pappa på en resturang vid havet här där vi bor. Mycket gott.


Helg är det men ingen vila här inte. Det har verkligen varit en rivstart på praktiken denna vecka. Roligt men utmattande. Dagen idag var ändå rätt så lugn, vi rullade ut på en promenad i den stora trädgården och sen hade jag lite nagelsalong med tre av de gamla damerna. Mysigt. Nu ska jag snart sova, börjar 7 imorgon igen.

Att vara skadefri

Idag är det 1 år sedan jag skadade mig sist. Minns det väl, jag hade haft otroligt smärtsamma och hemska flashbacks och minnesbilder i huvudet hela dagen och kunde bara inte stå ut i det. Jag satt bakom kyrkan som låg granne med behandlingshemmet jag bodde på. Jag hade varit skärfri i ca 80 dagar men den dagen, 20 april 2017, föll jag tillbaka. Blev skickad till akuten där jag blev fint sydd medan en sjuksköterska höll mitt hår när jag kräktes, hulkade och grät av ångest. ”Lilla vän...” Nej, inte lilla vän. Usch vad jag var besviken på mig själv. Fyfan, jävla mig som alltid ska förstöra allting. Rätt åt dig att det gör ont, rätt åt dig att du har ångest. Minns jag att jag tänkte. När allt var klart fick jag på skakiga ben ta bussen tillbaka till behandlingshemmet. 


Det blev den sista gången. Sen dess har jag varken skurit mig, bränt mig eller svalt farliga/skadliga antal tabletter. Tankar kring det? Jag önskar att jag enbart kände mig stolt. Men som jag försökt förklara tidigare finns det litegrann två sidor. Ni som var på föreläsningen; jag pratade om att det är som att det sitter något på mina axlar. På ena sidan en ängel, och på andra sidan en djävul, ungefär. Jag tror det blir lättast att förklara det så. Ängeln (som är en symbol för den friska sidan, typ) säger att det är superduperbra och att jag är jätteglad och stolt, samtidigt som djävulen (som motsvarar den sjuka sidan) säger åt mig att gå tillbaka. Gå tillbaka till det hemska, gå tillbaka till smärtan, skammen, ångesten. Det är det du förtjänar, det är så du ska ha det. Ungefär. Konsten i detta tankekaoset är ju då att försöka lyssna på förnuftet, men samtidigt ta hänsyn till känslan. Ni vet det där med ”wisemind”. I detta säger mitt förnuft mig att det är BRA att jag håller mig borta från självskador, och känslan säger väl ungefär att det är SVÅRT att hålla sig borta från självskador. Så vad är då wisemind i detta? Fortsätta mot det fria, eller dyka ner i det svarta igen? Mitt svar blir; det fria. Det friska och fria. Det är okej att det är svårt, det är inte konstigt, men jag ska fortsätta kämpa framåt. 

Praktik och venös provtagning

De två första dagarna på praktiken har gått bra! Jag måste faktiskt säga att jag är stolt över mig själv att jag ens vågar göra det här. Har alltid varit så himla rädd för nya saker och aldrig trott på mig själv, att jag inte klarar saker. Men jag gör ju faktiskt det. Jag vågar och jag vill. Och jag tycker det är kul! Det är ju alltid lite svårt första dagarna såklart med nya människor och nya rutiner och allt såntdär, men nu är dom två första dagarna gjorda och jag är nöjd och glad. Trevlig personal och så himla fina boende/vårdtagare. Går såklart med en handledare och får vara med på det mesta, förflyttningar, ombyten, tvätt, dusch, läggning, uppstigning, mat och såna saker. Omvårdnad helt enkelt. I måndags hade jag kvällspass och igår (tisdag) dagpass. 


Idag är det onsdag och jag har ledigt från praktiken men har istället varit i skolan där det idag stod venös provtagning på schemat. Alltså blodprov, i armvecket vanligtvis men finns ju vener på andra ställen också såklart. Vi tränade i armen, på en låtsasarm. Inte riktigt som en vanlig människa men man känner venen och när man gör rätt kommer blod (låtsasblod). Så kul!! Längtar tills jag får prova och träna på en riktig människa. Vem ställer upp?!💉

Nu har jag en ledig eftermiddag/kväll framför mig men jag måste försöka plugga. Imorgon, fredag, lördag och söndag spenderas på praktiken.