fridaayyy

Förlåt om jag spårade igår, tänkte på inlägget. Ibland känner jag så bara.
 
Idag har jag iaf jobbat nere på cafét, gick väl bra det. Slutade vid två då drog jag en runda med Lovisa och även Julia på stan innan jag åkte hem och hjälpte Alva med sin packning. Den ungen drar till sports camp på söndag :( Senare iaf så åkte vi ner till cafét för andra gången denna dag för att fira mormor som fyller idag. Mysigt och kul som vanligt med den släkten haha. Nu ligger jag hemma i sängen, ska sätta på en film sen sova.

 Vill också bara säga grattis igen till världens bästa mormor, för det är du verkligen. Så snäll och omtänksam och ställer upp verkligen hela tiden. Du är bäst, älskar dig♥
 
mormor o alva, sommaren 2010

kvällsfunderingar

vet inte var eller hur jag ska börja, lackar på hur alla förstör det så jävla mycket för varandra i den här världen, är det så det ska vara eller? mår man bättre själv av att göra nån annan illa, eller känns det inte alls? är man helt känslokall? gör man det medvetet eller är det bara nåt som händer? det råkade bli så bara sen skiter man i det och går vidare fast den andra personen kanske fått sitt liv förstört? och om det nu är medvetet, hur fan tänker man då, vad var det som gick snett? jag förstår liksom inte, när ska det ta slut? jag fick mitt liv förstört av några idioter jag inte ens känner, eller egentligen var det ju inte helt förstört men så kändes det. allting rasade och jag håller fortfarande på att bygga upp det igen, bit för bit. det går sakta, men det går. och den här gången kommer det att bli stabilare. jag kommer vara starkare än innan och ha mer erfarenhet kring vissa saker. backen upp känns otroligt tung ibland, speciellt när jag vet att jag inte har valt dehär själv, jag ville aldrig det här. men nu finns det inga val, jag har redan gjort valet att förstätta kämpa och det ska jag göra, så det är bara att fortsätta.
 
det kan vara otroligt frustrerande att veta att man är den som behöver mest hjälp just för tillfället, att vara den alla blir superoroliga för så fort man inte svarar i telefonen eller den alla har ett extra litet öga på. man vill inte vara i centrum och man vill inte vara till besvär för alla andra, för just då känns det som man är det mest hela tiden. det är jobbigt men jag har lärt mig att det är nog så det egentligen borde vara. när någon behöver lite extra stöd för att klara sig ska den få det, nästa gång är det någon annan som behöver det. människor ställer upp för varandra, hur skulle världen annars se ut? kall. man bryr sig om varandra, det är så det ska vara. vissa verkar inte fatta det, bryr sig bara om att man mår bra själv och det gör mig otroligt irriterad. en annan sak som också gör mig irriterad och tillochmed arg, ledsen och besviken är människor som säger att de alltid ska finnas och alltid alltid ska vara vid ens sida och sen inte finns där när det verkligen behövs. är riktigt trött på sånt nu, ni som bara säger men inte menar kan ju ta dra nu, er klarar vi oss utan. jag tror nog att alla människor hamnar i svåra stunder nån gång i livet, vissa mer andra mindre, och då behöver man hjälp, från nån som verkligen menar det. jag hoppas jag har fått min beskärda del av det jobbiga och kan hjälpa andra i framtiden.
 
tack till er som ställer upp på riktigt, det är inte många men ni finns♥

mysmåndag

Regn regn regn, hela dagen. Var uppe på cafet några timmar imorse och jobbade men fanns inte så väldans mycket att göra så fick gå hem innan lunch nån gång. Somnade direkt när jag kom hem sen har jag bara varit inne och kollat på film hela dagen, somnade om en gång till också. Så skönt.
 
På kvällen har jag varit och tränat och det gick väl sådär, inte så värst bra faktiskt. menmen, nu sitter jag hemma hos mormor med sophie, hon ringde och frågade om jag ville sova här med henne inatt. Har precis ätit glass och jordgubbar och nu myser vi framför mysteriet på greveholm. nattinatti!