En tid att bygga upp, en tid att riva ner. En tid att gråta, en tid att le. En tid att sörja, en tid att dansa, en tid att va säker, en tid att chansa. En tid att tiga, en tid att tala, en tid att älska, en tid att hata. En tid att ha, en tid att mista, en tid för det första, en tid för det sista. 

En tid för dig, en tid för mig, vi har vår tid. En tid att ha ha, en tid att ge, allt har sin tid. En tid för tvivel, en tid för hopp. En tid för dom, en tid för oss. 

⚫️


Häromdagen när mamma och jag var ute och gick kom jag på mig själv med att fundera över varför det finns lampor mitt i skogen, elljusspåret till exempel. Jag tänkte att det är väl onödigt med lampor där, vem är i skogen mitt i natten liksom? Sen kom jag på att vafan, ska man inte kunna röra sig hur man vill utan att det ska vara farligt?? Är man nattmänniska och vill ut och motionera i skogen mitt i natten ska man väl kunna det utan att vara rädd, men nej det kan man inte. Inte många i alla fall. Den här världen är psyk.

En tanke som flög förbi bara.