🏥🏥🏥

Ganska många har frågat hur det är att vara inlagd på en psykiatrisk avdelning och jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det. Blev utskriven i onsdags men har legat inne två gånger. ingen av gångerna var väl speciellt frivilligt men aa. På sätt och vis kan det vara skönt att slippa låtsas att man mår bra hela tiden, bara släppa fasaden och ja ni fattar. Man behöver liksom inte vara till besvär för någon (personalen då kanske men det är ju deras jobb förtusan). Bra är väl också att man får hjälp med mediciner och typ att det är någon vaken dygnet runt. 

Nånting som inte är så bra är väl att man blir lite fast i det här sjuka. Det är inte bara en själv som mår dåligt utan alla runt omkring en gör också det. Det kan iof vara skönt att veta att man aldrig är ensam, men dock kan stämningen bli rätt dyster. Om man själv kämpar mot självskador t.ex så kommer man inte undan det i alla fall för det är någon annan som också självskadar. Man får se så mycket, det är tungt. 

Vill bara säga också att alla som är inlagda på psyk är helt vanliga människor, lika vanliga och lika värdefulla som dig och mig. Man råkar ut för olika saker i livet bara och att ha ont i själen är likadant som att ha ont i ett ben eller en arm. Det är lite svårare bara eftersom man inte kan se eller ta på det. 

igår


Vi hade nog inte kunnat prickat in en bättre dag för spa, grått och regnigt var det ute så det blev helt perfekt. Jättemyyyys:) 

Idag är det också grått och tråkigt tyvärr, får se vad dagen har att bjuda på men börjar med en sväng till tunapark med madremi.