Det här med högtider...

Gillar det verkligen inte. Eller okej, julen är mysig och kanske påsk pga godiiiis haha, men jag hatar Valborg. Hatar nyår, midsommar och allahelgona-helgen. Tycker det är tråkigt att jag känner såhär, men jag kan inte rå för det. När man inte mår bra och känner sig ledsen och ensam så är det hundra gånger mer påtagligt under högtider och firande. Man känner sig så annorlunda och blir ledsnare ju mer kul alla andra har. Det har varit ett jäkla tjat om Valborg nu de senaste dagarna, är så trött på det. Men snart är det över. S k ö n t.

I alla fall, har haft en besöksfri dag idag. Fick lite sovmorgon eftersom jag var så sjukt trött. Målade mandalas (ja okej jag vet det är det enda jag gör) fram till lunch sen skulle jag vila lite tänkte jag men somnade och sov som en stock enda tills nästa måltid. Kvällen spenderade jag med min bästa vän här uppe, vi körde lite pilkastning och så och det var okej. Har haft en stabilare dag idag än vad jag hade igår, så det är skönt. Nu får vi bara hoppas på att jag kan somna trots att jag sovit så mycket idag... Vi får se.

Godnatt på er, hoppas ni Valborgsfirare har en bra kväll. Jag menar det, det är bara att jag själv tycker det är så överskattat. Kramis

Mindfulness & mandala




Fick denna bok av mamma igår! 100 sidor med olika mönster att färglägga. Det är verkligen lugnande och får en att tänka på annat. Är så glad över den, tack igen mamma!

Känslokaos

Humöret svänger verkligen som en jävla bergodalbana. Ena sekunden kan jag sitta och skratta i dagrummet för att en minut senare gråta som ett barn. Dagen idag har varit jättemycket upp och ner. Sov hela förmiddagen och sen kom mamma och spelade lite spel på eftermiddagen. Efter det kände jag mig jättedeprimerad och låg i sängen och stirrade blint upp i taket. Var helt apatisk och orkade inte ens prata. Gick ut till kvällsfikat i alla fall och då kändes det genast bättre. Satt sen vid teven och målade mandalas och skrattade och pratade med D och M. Helt plötsligt vände allt igen och jag var tvungen att gå ifrån för att bara släppa ut alla känslor som attackerade mig. Grät så jag inte kunde andas, skrek, kastade mobilen i golvet, dunkade huvudet i väggen. När det blir sådär är döden det enda jag kan tänka på och det enda jag vill. Att dö. Och ingen kan nå fram till mig. Tillslut kunde en personal lugna mig i alla fall o vi satt och pratade jättelänge. Så nu känns det lite bättre. Har fått medicin så hoppas kunna somna snart. Fan kaos, min hjärna behöver semester.