Söndag

Haft mamma på besök idag. 💜

På kvällen jobbade min favoritpersonal och det var ganska lugnt på avdelningen så hon kunde spendera nästan två timmar med mig. Vi pratade massor, spelade kort och lite så. Bästa hon. 

Imorgon blir jag nog utskriven. 

🌚Godnatt🌚


Explosion

Sa ju här om dagen att jag väldigt sällan exploderar, men igår var det dags. Ångesten och hopplösheten blev bara värre och värre och jag grät, kippade efter luft. Fick panik och det blev väl nån slags panikångest över det hela. Fick tag på en porslinskopp, tog mig ut på balkongen och kastade den så hårt jag kunde i betonggolvet. Föll ner på knä och började skära mig med skärvorna men personalen hade hört kraschen och var snabbt ute och tog tag i mina armar. Gjorde kraftigt motstånd och försökte ta mig loss men de höll mig i ett järngrepp och släpade in mig på avdelningen. Jag skrek, grät, sprattlade, sparkade och slog men de vägrade släppa. De tryckte ner mig på soffan, en personal på vardera sida om mig och en tredje som försökte bända upp min hand där jag krampaktigt höll en porslinsskärva. Jag vände och vred på mig och hotade med att bita honom så de höll inte bara fast armar och ben utan tryckte huvudet bakåt också. De pratade lugnande med mig hela tiden men jag bara skrek åt dem att släppa mig, låta mig skada mig och låta mig dö. "Du förstår ju att vi inte kan släppa dig nu, vi kan inte låta dig skada dig själv". "Vi vill bara hjälpa dig Fanny". Tillslut lyckades de få upp handen i alla fall men i fighten så råkade en av personalen skära sig på porslinsskärvan och min hand blödde också eftersom att jag hållt den så hårt. 
Vet inte hur länge vi kämpade emot varandra men tillslut lugnade jag mig en aning och dem kunde släppa mig. Låg på golvet och grät en stund innan jag kände paniken komma krypande igen och började slå huvudet hårt i bordskanten, men de var snabbt framme igen och fick hålla fast mig på nytt. Jag fortsatte att sprattla, försökte ta mig loss och skrek "nej nej nej nej". Efter ett tag var jag så trött och orkade inte kämpa emot mer. Sjönk ihop i soffan och en av personalen satt bredvid, pratade med mig, höll om mig och strök mig över håret. Fick medicin och när jag äntligen slutat gråta och skaka följde hon med mig in på rummet, stoppade om mig och satt på sängkanten ett tag. Lyckades inte somna förns efter fyra imorse men de kollade till mig med jämna mellanrum hela natten. Idag är jag trött och öm i armarna efter fasthållningen, men än så länge ganska lugn. Hoppas lugnet kan hålla i sig ikväll också. 

Detta finger är till dessa jävla känslostormar. Jag hatar er