Tuffa tider

Jag har perioder då jag är helt känslomässigt avstängd, och så har jag perioder då hela jag är ett enda stort känslokaos. Just nu är det det sistnämna. Jag gråter typ hela tiden. Flera gånger varje dag. Jag bryter ihop. Förstår inte hur jag ska ta mig igenom ens den närmsta timmen. Gråter, gråter och gråter, ställer mig upp, torkar tårarna och fortsätter min kamp, för att sen en liten stund senare bryta ihop igen. Det är så tungt nu, och jag orkar inte springa mer. Inte ens gå eller krypa. Jag krälar mig fram. Men alla sätt är tillåtna har jag hört, det kan till och med vara okej att krypa ihop till en boll och vila litegrann emellanåt, bara man inte stannar där för gott. Och det tänker jag inte göra, även fast det känns väldigt lockande när vägen framför en är så hård och kantig. Usch nej nu orkar jag inte vara sådär klyschig för jag känner mig inte alls peppad eller positiv för tillfället. Men det får väl vara okej. Alla känslor måste få vara tillåtna. Det känns inte alls kul nu, men det kommer bli bättre. (Säger alla?!?) 
 
Anyway, måste bara få säga också att jag har världens bästa föräldrar. De har ju gått en utbildning här på behandlingshemmet tillsammans med andra anhöriga, läst på och gjort läxor och hemuppgifter och allt. Jag är så stolt över er som gjort det här för er, och så tacksam att ni gjort det för mig. Tack för allt ni gör <3 jag älskar er.
 

Julmys

Nu har det blivit jul här i huset. Idag har vi tagit fram ljusstakar, tomtar och stjärnor, bakat lussebullar, dekorerat pepparkakor och lyssnat på julmusik. Lite småmysigt sådär.

Nu har jag nyss fått handmassage av en personal och ska väl snart försöka sova. Imorgon är det första advent och vi ska på typ julskyltning i stan. Hoppas ni mår bra! Kramis

Andas in och andas ut

Herregud vad känslorna kör med mig just nu. Det har varit några väldigt tuffa dagar med mycket tårar, ångest, rädsla, smärta, hopplöshet och gud vet vad. Igår och idag har jag mest legat i min säng, har inte orkat något annat. Sessionen igår morse var väldigt jobbig och tog typ all min kraft. Började även denna dag med en timme nere hos terapeuten, inte lika hemskt som igår men jobbigt nog.

Efter kvällsmaten idag fick jag dock en paus från allt det jobbiga. Det finns två tjejer här som jag kan ha så himla kul med och jag vet inte vad som hände men allt bara släppte för en stund. Vi körde typ volleyboll med en ballong över bordet i köket och skrattade så vi dog. (Okej låter som vi är typ 3 år men vafan lite kul måste man väl få ha💃🏼). Det var så jävla skönt och befriande att få skratta.

Det varade en kort stund, sen har tårarna forsat igen. Skit skit skit, vad jag jobbigt det är. Men jag är tacksam för den glada stunden jag fick, det gör mycket. Lite ljus i mörkret. "Det finns hål i allting, det är där lite ljus kommer in". Citat från en Kentlåt.

Visa fler inlägg