Smärta

Idag gör det lite extra ont inuti. I själen. Inte av någon speciell anledning. Eller jag vet inte. Ibland kommer bara den där insikten. Mellan alla ångestvågor. Då jag bara inser vilket helvete jag lyckats hamna i. Blir så otroligt ledsen över hela situationen. Idag fick jag utlåtandet på papper, det som skrivits ihop efter utredningen jag gjort här. Ett flertal nya diagnoser. Sanningen om mig, mitt liv, mina svårigheter - allt det jag inte riktigt vill kännas vid - rakt i ansiktet på mig. Egentligen vet jag ju, jag ÄR inte mina diagnoser, jag är jag, Fanny, fortfarande. Och om jag kämpar kommer jag förmodligen bli fri en dag. Men ändå. Jag vill inte leva i den här verkligheten. Men nu är det så det är. Jag måste acceptera.

I alla fall. Ont gör det. Legat i sängen mest hela dagen. Kramat min nalle hårt. (Jaa, man får faktiskt, även fast man är över 20.)