Sorg

Jag orkar egentligen inte skriva något inlägg idag men vill ändå, något litet i alla fall. För det är hon värd. En tjej som bodde på min enhet, en av alla oss i laget som kämpar mot psykisk ohälsa och det/dem som gjort oss så illa. Maria. Hon förlorade kampen idag. Och det gör så ont i oss alla. Vi som bott med henne, vi som sett hur hon kämpat och krigat varje dag. Att se något förstöra henne så, och att nu veta att det besegrade henne, är så himla smärtsamt. Att också veta att vi själva varit nära döden så många gånger är ett läskigt och skakigt uppvaknande på något sätt. En av de boende här sa idag, när vi alla var samlade ; "snälla snälla alla ni som är här nu, TÄNK på det här nästa gång ni tänker göra något dumt! Vi leker med döden, men det är ingen jävla lek mer! Det är påriktigt!" Och ja. Det stämmer. Det är på riktigt. Och det går aldrig att ångra sig mer. 

Flaggan är hissad på halvstång och alla har varit väldigt väldigt ledsna idag. Många många tårar, men också många kramar och mycket kärlek. På kvällen gick vi alla ner till sjön där vi skickade iväg blommor och tända ljus i vattnet. Det var en jobbig men fin stund, och jag hoppas att Maria kunde se oss där. Att hon kunde känna vår kärlek. 

Bakom denna dörr dog du. Där tog du ditt sista andetag. Där blev du fri. Jag hoppas innerligt att du fått ro nu. Vila i frid fina Maria ❤️

1 Lena:

skriven

❤️❤️❤️

2 Mormor:

skriven

Så fint av er!❤️

3 Annica:

skriven

Oerhört sorgligt och samtidigt vackert av er alla och väldigt fint skrivet av dig.

Kommentera här: