Mys-söndag

Idag har jag haft en bra dag som omväxlingsskul! Åkte in till stan och mötte upp Ebba. Satt en stund på espressohouse innan vi tog bussen hit till mig. Här har vi bara tagit det lugnt och myst, spelat spel, pratat och så beställde vi kebab med hemkörning. Väldigt skön söndag! Nu ska jag bara kämpa mig igenom denna vecka som kommer, sen kommer mamma på fredag. Wiho👏🏻

Upp- och nedgångar

Explosionen kom tidigare än väntat. Eller explosion och explosion, men kroppen och psyket kunde inte hålla allt inne mer. Det som var droppen som fick bägaren att rinna över var att personalen konstaterade att vissa saker i min exponering inte fungerar. Jag håller med dom, för det har inte funkat, det har varit alldeles för svårt. Men det var som att få en bekräftelse på att nej, jag klarar det inte. Jag är dålig. Jag är svag. Jag klarar ingenting. Självklart var det inte så de sa eller menade, men min hjärna är så jävla bra på att invalidera mig själv och spinna vidare alldeles för långt åt fel håll. Känns som att jag kämpar förgäves, gör allt jag kan men ändå funkar det inte. Känns hopplöst. Blev så ledsen och hyperventilerade, grät, krossade glas, gick fram och tillbaka ute på den kalla och blöta asfalten utan skor tills mina fötter domnade bort. Fick sen sitta på golvet på personalens kontor tills jag kunde andas normalt igen. 


Detta var i onsdags kväll och nu känns det bättre. Jag har kunnat "smälta" det och nu känns det bara skönt att personalen faktiskt konstaterade det jag själv gått och känt. Att vi känner likadant och kan göra något åt det. Jag ser det inte som ett misslyckande som jag gjorde i onsdags. Jag har inte gjort något fel, jag har gjort mitt bästa hela tiden, men det blev för mycket för att jag skulle klara av det just nu. Och det betyder inte att jag inte kommer klara det sen. Så nu har vi gjort om planen lite. Det blir en sak i taget. Och det känns skönt. 

Upp- och nedgångar hela tiden, men jag ska klara det. Måste. 

Tisdag

Idag vaknade jag upp till nybakade scones som min terapeut hade bakat på morgonen. Så det blev mysfrukost med flera personal och patienter. Sen hade vi färdighetsträning och var idag ute och tränade mindfulness i naturen. Väldigt skönt faktiskt. 


Efter lunchen somnade jag och vaknade sen med redig ångest. Usch och fy, man vet inte vart man ska ta vägen. Men jag och en personal hade kuddkrig i min säng och då lättade det lite. Jag kunde skratta och det var skönt. Nu är det jobbigt igen dock och jag vill bara gråta och skrika, men allt fastnar som en stor klump i magen/bröstet. Har känt så väldigt länge nu och om jag inte får ut mina känslor snart kommer jag explodera. Nåväl, den dagen - den sorgen. 

Bild från idag. Längtar till våren.