100 dagar

"Misslyckanden misslyckanden misslyckanden. Jag är så arg, ledsen och besviken på mig själv. Har mått dåligt hela veckan och igår rann bägaren över, så kvällen slutade på akuten. Jag hade ju lovat mig själv. Aldrig mer. Men det är inte så jävla lätt. Jag försöker hela tiden. Gör det bästa jag kan. Ändå faller jag. Det gör så ont. Så ont, så ont, så ont, att jag idag legat i sängen och bara skrikit rätt ut av psykisk smärta. Gråtit hejdlöst. Haft en sån brutal ångest. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Hur jag ska hantera detta. Jag tycker inte synd om mig själv. Jag hatar mig själv. Och jag söker inte uppmärksamhet. Det enda jag vill ha är förståelse. För hur tufft detta faktiskt är och att jag verkligen gör mitt bästa hela tiden, trots att det inte alltid räcker till. Men hur ska någon kunna förstå mig när jag knappt förstår mig själv?? Känner mig bara ensam, oförstådd och förtvivlad. Vill typ utplåna mig själv från jordens yta."

Detta skrev jag den åttonde december 2016, dagen efter en självskada. Det var varken första eller sista gången det hände, men idag kan jag stolt säga: JAG ÄR 100 DAGAR SKADEFRI. Jävlar vilken kamp det har varit och är, men jag ska framåt nu. F r a m å t.

1 Mamma:

skriven

Så glad för din skull 👏🏻❤️❤️

2 Mormor:

skriven

Jättebra jobbat!!!❤️❤️❤️

3 Anonym:

skriven

Så himla bra jobbat!!❤

Kommentera här: