Breathe

Det är väldigt tufft för tillfället. Har väldigt intensiva flashbacks och de senaste dagarna har panikångestattackerna bara avlöst varandra. Panikångest och en sån stark rädsla som bara slår ut allt annat helt. Det är som en spark i magen eller en rejäl käftsmäll, benen viker sig under mig och jag är inte i min kropp längre. Tappar verkligheten, kan inte andas och blir halvt paralyserad. Får kämpa länge med att andas och försöka förstå att jag inte är i fara just exakt nu. Efteråt bara skakar och gråter jag, och har ont i precis hela kroppen. Det är helt otroligt hemskt och det tar så mycket energi, så mellan dessa attacker sover jag mest eller bara ligger i sängen. Huvudvärken är inte nådig heller, känns som någon står och hoppar på mitt huvud. 


Anledningen till detta är väl PEn. Vi har börjat jobba med lite svårare saker och ja, det märks verkligen. Jag frågar mig själv flera gånger om dagen; vad har jag gett mig in på? Varför gör jag det här?? Egentligen vet jag ju svaret, mitt förnuft vet svaret. Men vad har ett förnuft att sätta emot hundratals samtida känslor? Det är så himla svårt och känns helt omöjligt. Är så ledsen men försöker att bara andas för att inte göra detta värre än vad det redan är. 

1 Mormor:

skriven

Tuffa saker du går igenom. Du kämpar ju så otroligt. All lycka till dej!❤❤❤

2 Josefine :

skriven

Ge aldrig upp min älskade vän , ge aldrig upp❤

3 Mamma:

skriven

Jag förstår att det är en resa vi inte kan föreställa oss. Du är modig och tapper! Tack för att du lär oss så mycket varje dag. Håll ut! Vi älskar dig ❤❤❤

4 Sanna Å:

skriven

Keep breating, Fanny! Keep breathing!

Kommentera här: