Gult är fult

Igår hämtade jag Martina på flygplatsen efter hennes 1 månads långa vistelse uppe i norr. Var så härligt att träffa henne igen, äntligen 💛 Vi åkte hem hit och sov och idag skjutsade jag henne tillbaka till the behandlingshem. Så konstigt att bo ifrån varandra nu efter över ett år då vi praktiskt taget umgåtts dygnets alla timmar. 


Har även varit hos frissan idag och så har jag storhandlat. Ok tisdag ändå men har lite ångest just nu. Den kommer gärna på kvällarna. Men det får vara okej. Jag är okej. Det kommer bli okej. 

Tankar och känslor kring flytten

Det är så konstigt att jag flyttat. Allt gick så snabbt. Från att ha bott där i ett år och sju månader till att bara, från en dag till en annan, flytta ut. Lämna allt. Även fast det fortfarande känns helt rätt så är det en liten sorg i det också. Det var ju inte såhär jag ville att det skulle sluta. Hade sett framför mig hur jag skulle stå där på utskrivningsdagen och krama alla hejdå, tacka för allt. Nu istället åkte jag bara så fort jag kunde efter att beslutet hade blivit taget. Kände inte för att stanna en sekund faktiskt. Det är tråkigt. 


Det är en stor förändring det här men jag känner inte bara sorg och att allt är konstigt. Jag är glad också. Glad för att jag fick chansen och hjälpen på behandlingshemmet. Glad för allt jag lärt mig där. Glad för alla fantastiska människor jag fått lära känna. Glad för att jag känner mig starkare nu. Glad för att jag nu snart börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Det är dags nu! Det är på tiden. Jag vill leva och må bra nu. Och jag kommer fixa det. 

Idag har jag fixat i det som kommer bli mitt rum den närmsta tiden. Tack mamma och pappa för att jag får bo hos er ett tag💜

Tack och hej

Hur ska jag droppa denna bomb då? Jag har flyttat från behandlingshemmet. Lång historia kort; dom vill inte stötta mig i vissa saker som jag känner att jag behöver för att kunna leva ett lyckligt liv i framtiden. Jag fick göra ett val. 1. Fullfölja min behandling på deras vis eller 2. Bli utskriven och gå min egen väg. Jag valde alternativ nummer 2. Jag fick en vecka på mig att packa mina grejer och flytta hem men efter att jag fick reaktioner på mitt beslut som gjorde mig väldigt besviken valde jag att åka på en gång. 


Har fått höra att jag inte kommer klara detta och att jag inte tänker rationellt, men för mig känns det mer än rätt. Det kom plötsligt, jag vet, men jag har inte känt mig trygg där på länge. Brand, två dödsfall, omstrukturering, personal som slutat, terapeutbyte osv osv. Jag valde ändå att göra ett försök och ge allt med min nya terapeut men det kändes ändå inte helt hundra. Sen när detta helt plötsligt kom och vände upp och ner på allting blev valet lätt. Och det handlar mycket om självrespekt också. Det kändes helt enkelt inte bra och rätt för mig. Jag hade kanske tänkt annorlunda om jag hade lång tid kvar, men jag skulle ändå flyttat om ca en månad så jag kände att jag lika gärna kunde flytta nu. Jag hade nog inte kommit så mycket längre på behandlingshemmet ändå. Hade förmodligen fått ett bättre avslut - ja, men jag har ändå redan sagt farväl till dem som jobbat närmast mig under dom här 1,5 åren, eftersom dom redan slutat. 

Det här känns RÄTT för mig och jag är sjukt tacksam över allt stöd jag fått från de flesta jag berättat för. Mest tack till familjen som välkomnar mig hemma med öppna armar. Sen finns det dom som inte tror på mig och försöker sänka mig, och till er vill jag bara säga - jag ska visa er. Ni ska få ångra vad ni sagt. Så är det bara. 

Visa fler inlägg