När någon dör

publicerat i Allmänt, Min kamp, Tiden på behandlingshem;

Det skapar reflektioner och eftertanke. De senaste åren har jag kommit så nära döden. Jag vill minnas att jag nån gång skrev i ett blogginlägg att ”döden går parallellt med livet hela tiden”. Och ”döden ler mot mig”. Eller nåt sånt. Jag suktade efter döden. Ville så gärna. Jag låstes in på sjukhus för att jag var en fara för mitt eget liv. Jag tog överdoser, satt på tågspår, takkanter. Men jag överlevde. 


Under dessa år på sjukhus och behandlingshem har jag såklart lärt känna en massa folk som är, var precis som jag. Som på något sätt ”lekt” med döden. (Vill på ett sätt inte skriva så för egentligen handlar det inte om det. Man är SJUK och vill inte dö, men man vet inte hur man ska hantera det på annat sätt) Och alla överlever inte. Detta är nu femte personen i min omgivning (sjukhus eller beh-hem) som gått över till andra sidan. Det är så så sorgligt. Och läskigt att veta att jag själv varit så nära. 

Alla ni som kämpar. Snälla håll ut och fortsätt håll ut. Ge allt. Livet kan vara fint också. Vi alla ska dö, men inte förrän vi är gamla och grå. 

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Mormor :

Så fint skrivet av dej,Fanny❤️Du har verkligen kämpat och gör det fortfarande . Men en dag så kan du hantera det svåra.Du har redan bevisat att du är starkare💪Kram!❤️

2:a kommentar, skriven , av Michelle :

Tack för att du fortsätter att kämpa och fortfarande finnas kvar här, du är värdefull💕kram!

3:e kommentar, skriven , av Annica:

Tack för att du är du och delar med dig av din "klokskap".

Kommentera inlägget här :