Katastrof

Det är som att bli sviken gång på gång på gång. Jag vet inte längre om jag ska skratta eller gråta. Skrattar först men sätter sen i halsen, känner hur jag börjar darra av ilska och bara kämpar för att inte brista ut i gråt. Hur fan blev det såhär? Vad fan har ni gjort? "Allt kommer bli bra", jaa sure. Lycka till säger jag bara. Allt är redan förstört. Jag sluter mig. Finns ingen trygghet längre. Ingen tillit, inget förtroende. Känner mig otroligt ensam. Finns EN på detta ställe som jag fortfarande kan prata med, och oturligt nog är den personen frånvarande för tillfället. Vet ni vad? Jag står inte ut just nu. Jag litar inte på någon längre. Inte här.

Ja ibland får man väl bara försöka vara sin egen hjälte. I slutändan har jag ju ändå bara mig själv.

1 Mormor:

skriven

Du är redan en STOR HJÄLTE. 💪Som du har jobbat! 👏🏻 Du klarar det mesta själv .❤️ Så finns ju hästarna.🐴 Kram!💕

2 Annica:

skriven

Nu vet jag inte vad som hänt men misstänker att någon för dig viktig person slutat. MEN om man ser tillbaka så har du fått oerhört mycket hjälp och du har gjort ett stort jobb själv. Du kan. KRAM

3 Emelie:

skriven

Finns ALLTID❤️ Många mil isär men är bara ett telefonnummer bort❣️

Kommentera här: