🤜🏻🤛🏼

Känner mig inte alls helt 100 idag. Jag är trött och känner mig nere. Det mesta känns rätt värdelöst faktiskt. Hade en riktigt jobbig kväll igår och har sovit väldigt oroligt så det är väl därför antar jag. Det hänger liksom i. Men det var bara att kliva upp idag också, även fast jag verkligen inte ville. 


En personal kom hit på morgonen för att hjälpa mig planera lite och efter det masade jag mig ner till tvättstugan. Det tog verkligen emot men att missa tvättiden betyder ingen ny tvättid förrän nästa vecka = inga kläder att använda. Så. Tvätta it was. Under tiden kämpade jag med PE-exponeringar och sen åkte jag till behandlingshemmet och åt lunch. 

Eftermiddagen har bestått av kvittoinväxling (vi som bor här i utslussningslägenheterna lämnar in kvitton på mat vi köpt för att få ersättning för det), exponeringar på stan och handling på Ica. 

ÄNTLIGEN är dagens alla "måsten" gjorda. Fyfan vad tungt det har känts men gud så bra att jag ändå gjorde allt istället för att dra täcket över huvudet. Det kan väl få vara okej nån gång ibland men man kommer ingenstans på det. Och jag vill ju ändå komma nånstans. Så; solglasögon på (för att gömma de trötta, mörka, ihåliga ögonen), hörlurar in (för att stänga ute endel av intrycken) och sen bara köra. 

Klapp på axeln. I made it today. 

1 Mormor:

skriven

Du är såååå stark som tar dej igenom allt. ❤️Så bra!!!!💕

2 Gunilla R :

skriven

Hoppas att du får en bättre natt i natt. Kram 💞

3 Mamma:

skriven

Är så stolt över dig! Du är så bra! ❤️❤️

4 Sanna Å:

skriven

Förstår du själv hur långt du har kommit! Jag är superimponerad!
Kram

5 Annica:

skriven

Den här texten fick jag i ett mail som jag prenumererar på, skrivet av Olof Röhlander och jag tänkte direkt på dig:

Därför står du upp

Det du har varit med om det senaste är mer än många andra hade klarat av. De flesta som upplevt det du gjort skulle ha varit utslagna på marken nu, legat kvar.

Och ändå står du upp

Alla kvällar och nätter av smärta och tårar, av grubblanden och sömnbrist. Alla orättvisor du tuggat i dig. Stunderna då du har bitit ihop och låtsats att det är okej, fast du har känt dig ensam och trasig. Du borde ha varit nere för räkning.

Och ändå står du upp

Varför reser du dig alltid igen? För att det är sådan du är. Det ligger i din inställning till livet, din inre visshet om att vad som än händer så kommer du att klara av det. Du låter dig inte knäckas utan din egen tillåtelse. Du är en av de där människorna som alltid hittar något som gör det värt det igen. Du är en mästare på att vända svåra saker till något konstruktivt. Du är en överlevare.

Därför står du upp

6 Ebba:

skriven

Vad bra du är Fanny! Fortsätt kämpa på ☀️🌸 Kramis!

Kommentera här: