Svåra saker

Ibland bara ramlar allting över mig. Jag tänker främst på mina trauman. Vissa dagar kan jag känna mig stark och inte bli så jättepåverkad om det är något som påminner eller får mig att tänka på det. De dagarna kan jag släppa det hyfsat fort och fokusera på annat, men andra dagar blir jag helt låst. Minsta lilla trigger eller påminnelse slår undan benen för mig och jag faller handlöst. Slår hårt i marken och kan inte ta mig upp. Det är riktigt jobbigt och hemskt och svårt. Speciellt när man är nånstans där det är mycket folk och man ska försöka se lugn och "normal" ut. Blir yr, varm i ansiktet/pannan, börjar darra och känner hur paniken kommer krypande. Stänger av helt och går in i mig själv, fäster blicken på en punkt och bara stirrar. Hör hur alla runtomkring pratar och skrattar men kan inte urskilja några ord, allt blir bara som mummel, brus. Det är svårt att ta sig ur ett sådant tillstånd. Tacksam för personal som fångar upp.

Hästarna räddade mig ikväll igen. Red en hopplektion på min Blinka (som faktiskt gick väldigt bra) och sen fick jag gråta mot hennes mule. Det var skönt. 

1 Mamma:

skriven

❤️❤️

2 Mormor:

skriven

Du är duktig!❤️❤️❤️

3 Annica:

skriven

Du är fantastisk på att beskriva. Stor styrkekram till dig.

Kommentera här: