”Föreläsning”

Igår var mamma och jag och gästade en damklubb på deras träff för att prata om psykisk ohälsa, självskadebeteende och våran resa. Jag var lite nervös men det gick bra. Roligt att göra lite annorlunda mot förra gången då vi körde för över 300 personer. Nu var det ca 12 stycken och de ställde bra frågor under tiden som skapade diskussion och öppna samtal. Det var fint. Tack för att vi fick komma!

Man måste hinna andas också

Det är mycket nu faktiskt och jag är så trött. Det är verkligen som ett slag i ansiktet att gå på praktik 35h/v samtidigt som man har 100% studier efter att ha varit sjukskriven så länge. Hela förra veckan samt helgen var det praktik, i måndags var jag ledig men var tvungen att sitta med plugget hela dagen så ledig vet jag inte riktigt. Igår for jag också runt över halva Skåne och idag var det uppstigning kl.6 för praktik igen. Samma sak gäller imorgon, sen på kvällen är det dags för föreläsning igen. Jag känner typ att jag inte hinner vila ordentligt för det händer saker hela tiden. Men är ledig i helgen i alla fall så hoppas jag kan koppla av lite då (även fast jag måste plugga då med.) Man måste ta hand om sig under tiden för att orka. Det är verkligen viktigt.

Jag såg att jag fått två frågor på ganska kort tid om ifall jag har någon kontakt med psykiatrin nu eller om jag går i någon terapi. Jag går inte i någon terapi men jag har kontakt med öppenvårdspsykiatrin. Har en läkarkontakt där numera och ska även få en psykolog. Skulle haft första mötet med henne idag men det blev inställt så nu väntar jag på en ny tid. Vet ej riktigt vad som är tanken att hon och jag ska göra men det får väl visa sig när vi haft ett första samtal. Det är dubbla känslor, oftast känner jag att jag inte alls vill ha nånting med dom att göra och ibland känns det som att det skulle behövas. Dont know. 

Att återvända

Har haft två lediga dagar, igår och idag, och idag var jag och hälsade på Märta och Sara på behandlingshemmet jag bodde på. Det är mycket tankar och känslor som rörs upp av att komma dit. Miljön, lokalerna. Det är ett mycket fint och mysigt ställe men det väcker minnen, såklart. Både bra och dåliga. Det hände så mycket under tiden jag bodde där, alltifrån bra och roliga saker till hemska och fruktansvärt svåra. Tiden där var otroligt viktig för mig, mitt tillfrisknande och mitt liv. Otroligt viktig. Periodvis mådde jag SÅ dåligt där, behandlingen var det hemskaste och svåraste jag någonsin gjort. Men samtidigt hittade jag en enorm trygghet där och i personerna som hjälpte mig där under den tiden. Som fanns vid min sida och stöttade mig i att vända mitt liv. Det är otroligt stort och jag är så tacksam över det att jag nästan vill fälla en glädjetår. Men det är jobbigt att komma tillbaka. Klump i magen. Minnen från jobbiga stunder kommer upp. Och saker och ting är inte som förut. Inte många personal som jobbade när jag bodde där finns kvar, och de boende är också nya. Det är så konstigt när saker och ting förändras. Men så är ju livet. It goes on. Hade mycket tankar ock känslor i bilen påväg hem, lite saknad (efter tryggheten, tror jag), lite ångest, lite ledsenhet, lite rädsla. Men också lättnad. För jag är påväg mot ett annat liv nu. Ett liv där jag ska göra saker jag mår bra av, umgås med personer jag mår bra av. Ett självständigt liv utanför behandlingshemsvärlden. 

Vill tacka älskade S och M för att dom två (speciellt) gjorde tiden där så bra som det bara gick. Att jag fick ha någon att umgås med, skratta med, gråta med, gjorde så mycket. Tack för att jag fick dela resan med er ♥️