Mad world

Det är ett år sedan Stockholm drabbades av en terrorattack. Jag var i mitt rum på behandlingshemmet, städade samtidigt som jag hade teven på. Ser att nyheterna visar bilder från Stockholm, kaos, rädda människor, poliser, och texter som ständigt rullade längst ner i bild. ”Terrorattack”. ”Håll er inne.” Jag behövde inte oroa mig, jag var långt nere i Skåne. Men jag är en oros-människa. Jag är en tänkare, grubblare och över-analyserare. Och så har jag GAD, generaliserat ångestsyndrom. Jag oroar mig, är rädd och har ångest även fast jag ofta inte behöver. Så även denna gång. Jag var trygg där jag var, men rädd ändå. Vårat land, vårat Sverige och vårat Stockholm. Vart kan man nånsin vara trygg? Ingenstans. Tankarna for. Jag kunde inte sova den kvällen. Ringde min terapeut. Hon sa: ”Jag anade att du skulle ringa Fanny.” Vi pratade, bollade tankar och känslor, hon lugnade mig. Jag hade ingen nära som blev skadad, men såna här saker skadar ens tillit till världen, till människor. Typ. 


Ett år sen idag som sagt, och idag händer det igen, i Tyskland. Mad mad world. Det finns så mycket hat och hemskheter här, och jag är rädd, men jag vill tro att det finns oändligt mycket mer kärlek. Jag hoppas det, och hoppet är det sista som lämnar. 

Kommentera här: