Otillräckligheten

Idag känner jag mig ledsen. Tankarna far och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera dom. Känner mig dålig och otillräcklig. Och jag är besviken på att livet blev som det blev, även fast jag nu mår bra oftare än jag mår dåligt. Men det blev ändå inte som jag ville. Det blir det inte alltid, jag vet, men ändå. Det är mycket Filippa i tankarna, mitt dåliga samvete och taggen i hjärtat för henne. Hon börjar bli stor nu och funderar mer och mer på varför vi inte bor kvar hemma, hos henne. Nu när vi var hemma sist hade hon mycket frågor. ”Kommer ni flytta tillbaka?” ”Kommer Fanny flytta tillbaka?” ”Varför flyttade ni?” ”Trivdes ni inte?” Och ”var du ledsen här”? frågade hon mig. Alltså åh, vad svarar man? ”Jaa, jag var nog lite ledsen här...” Sen funderade hon en stund och sa tillslut ”du kanske inte trivdes här för att du inte tyckte din säng var så skön?” Jaa min älskade tjej, om det bara var så enkelt... Hon sa även till mamma när jag gått iväg att ”jag tror Fanny kommer flytta tillbaka för hon vill ju träffa mig.” Det är klart jag vill träffa dig älskade unge, hela hela hela tiden. Jag önskar att det kunde vara som det var förut, att jag hämtade dig på dagis, att du sov hos mig, att vi gick till affären och handlade mellis, att vi lekte i lekplatsen, att vi matade ankorna. Jag saknar det. Och jag vill ha dig nära. Nära nära. Jag älskar dig och jag är så tacksam över att du välkomnar mig med öppna armar varje gång jag kommer hem, att du vill visa mig runt i ditt rum varje gång, att du vill hålla min hand i bilen och att du vill ligga i mitt knä i soffan. Mitt hjärta🧡

Livet blir inte alltid som man vill och jag gråter blod över det. En dag ska jag förklara för dig. En dag. En vacker dag. Jag hoppas sålänge (och alltid) att du vet att jag älskar dig.

1 Anonym:

skriven

Så fint av dej!❤️

2 Therese:

skriven

Men åh, fina Fanny, så fint skrivet av dig! ❤️ ❤️

Kommentera här: