Politisk propaganda från järnridån

Snart är det val... Det är mycket som borde ändras på/förbättras i vårt samhälle och i vår värld, frågan är ju bara vilket sätt det ska göras på. Och alla har vi ju uppenbarligen olika prioriteringar. Jag hoppas i alla fall att alla med rösträtt tar sitt ansvar. Att vi får rösta är en rättighet vi ska vara rädda om och också en skyldighet tycker jag. Vi alla lever i den här världen och har då också ansvaret att tillsammans göra världen till en så bra plats som möjligt, för alla. Det är vår chans, vår möjlighet att vara med och påverka. Så strunta inte i detta viktiga och kom sen och ha åsikter. 
OK? Det är allvar nu. Hatet får inte vinna.
 

Glader

Idag är jag glad! Nästan så glad att jag vill fälla en tår av både glädje och lättnad. Jag har varit rädd. Så rädd för att jag aldrig nånsin skulle kunna få ett jobb med den bakgrund jag har, glappet i CV:t och mina fula armar. År 2013 skrev jag i min dagbok; "vem skulle nånsin vilja anställa mig?? Mitt liv är förstört."
I sommar fick jag ett sommarvikariat och jag var lycklig för det men tänkte att that's it. Dom kommer inse att det är bättre att ha någon som ser normal ut. (Syftar på armarna, i och med att det är kortärmat som gäller inom vården.) Dumma tankar JAG VET men det bara blir så. I alla fall, idag ringde de från bemanningen och berättade att jag fått ett väldigt gott omdöme från stället jag hade mitt sommarvikariat på och de undrade om jag vill stanna som timvikarie. Jaaa! Det är klart jag vill! Det känns såå himla fint att bli uppskattad för jobbet man gjort och att få bekräftelse på att man är på rätt spår, att det är med människor jag ska jobba. Det är ju min dröm. Jag har aldrig tidigare varit gladare för att vara på rätt spår i livet, rätt riktning. I framtiden vill jag mer än äldreomsorgen, men det här är perfekt för nu. Man jobbar sig uppåt och får mängder med erfarenheter på vägen.
 
Så nu är jag supertaggad på mer jobb i höst! Och lite nervös, det kommer inte endast vara på stället jag hade sommarvikariatet på utan det handlar om 4 olika boenden jag kommer vara på, beroende på var det behövs personal. Nya saker är superläskiga men livet är fullt med utmaningar. Jag antar att det bara gör att jag tillslut växer i mig själv.
Detta skrev jag när jag var inlagd på psykiatrin och bara ville dö. Jag är så himla glad att jag aldrig gav upp, för det finns faktiskt en väg för mig också. Och jag är övertygad om att det finns det för ALLA. Ge inte upp, våga gå mot dina drömmar ♥

Trötthet

Jag är så infernaliskt trött. Kan liksom inte beskriva det, det är både kroppen och psyket. Orkar nada. Öppnar datorn för att plugga. Stirrar på skärmen och får inte ned ett enda ord. Ska städa rummet, tittar på röran och lägger mig på sängen. Nä. Det funkar inte just nu. Jag vet att jag har dagar då jag får fart och bara checkar av det mesta utan problem, men just nu är det ansträngande att bara klä på mig eller fixa nåt att äta. Jag ger det imorgon också, och om jag inte får eld i baken tills på torsdag får jag väl tända den elden själv så nånting blir gjort här. 

Visa fler inlägg