Jobbsökande

publicerat i Allmänt, Från patient till personal;

Idag har jag sökt mina första jobb som undersköterska. Hittade några intressanta annonser och jag måste vara ute i god tid känner jag, det är inte mycket kvar nu tills jag är klar!! Detta är så spännande, roligt och läskigt. Det är helt nytt för mig. Skriva CV, personligt brev och allt det där. Jobb jag haft tidigare har jag fått genom bekanta, och vikariatet i somras fick jag genom praktiken. Har aldrig varit på en seriös arbetsintervju. Och allt känns tusen gånger svårare när jag har ett glapp i CV:t på fyra år. Hur förklarar man det? Det känns skamligt. Jag vet att vem som helst kan drabbas av kriser och sjukdomar som gör att man måste pausa livet och ta tag i sig själv men vad tänker man som arbetsgivare? Hur kan jag garantera dem att jag är stabil nu? Att jag är på banan igen? Jag tänker att man som arbetsgivare vill ta det säkra före det osäkra och välja någon som inte haft en knackig bakgrund. Men vad vet jag. Nån gång måste man väl ändå få chansen att komma tillbaka? Är lite orolig men försöker tänka på allt beröm jag fått från lärare och handledare och att det faktiskt finns personer som har sett och VET att jag kan, och att dom personerna tror på mig. Igår hade jag slutexamination i kursen Medicin 2 och lärarens kommentar var: ”det kan inte bli bättre Fanny. Du har så mycket erfarenheter redan innan du börjat jobba och det kommer ta dig långt.” Och sen belönades jag med högsta betyg. Jag hoppas bara nåååågon liten arbetsgivare kan ge mig chansen så jag får visa att jag vill, att jag kan, och att jag ska göra allt allt allt för att vara en utomordentlig undersköterska och medarbetare och utvecklas i yrket. 

 

Snälla håll era tummar för mig!! Jag vill så gärna. Och ser så mycket fram emot att så småningom ta på mig de vita kläderna igen.  

16 dec 2016 - 16 dec 2018

publicerat i Allmänt;

För exakt två år sedan åkte jag från behandlingshemmet uppåt i landet för att se Kent spela en sista gång. Fick en lapp i medicindosetten från sjuksköterskan där det stod ”ha en bra permission och hälsa Kent” på. Dagen efter, den 16onde december var sista gången jag såg världens bästa band live. Dom som räddat mig så många gånger. Det var mäktigt och sorgligt. 

Imorgon är det exakt två år sen och även då ska jag åka här nerifrån Skåne upp till Stockholm för att få lyssna på deras musik. Inte av dem själva, men av några som precis som jag saknar dom alldeles för mycket för att kunna leva utan deras musik. Det ska bli fint. 

Produktiv torsdag

publicerat i Allmänt;

Idag har jag hunnit med mycket. Tycker om såna här dager när saker och ting bara flyter på. Dom kommer lite titt som tätt så då är det bara att hänga med på tåget och försöka få så mycket som möjligt gjort när man ändå har kraft. Så jag har: varit på provtagningen och lämnat ett rör blod, varit på Ica, tankat bilen, diskat och städat köket, plockat undan i resten av lgh, pluggat, tvättat 4 maskiner och sorterat tvätt. Och så ätit och gått promenader samt lekt och även legat i soffan en stund och gosat med Brumma. Min fina vän.