Tomt

publicerat i Allmänt;

Blev helt superdeppig så fort Brumma lämnade hemmet och åkte tillbaka till sin andra familj idag. Aldrig trodde jag att en hund skulle betyda såhär mycket för mig. Jag har inte ens velat ha en hund. För mycket ansvar osvosv, en katt är bättre. Nej. En fralla är svaret. En Brumma. En älskad liten Brumma som sover tätt intill min kropp under mitt täcke, som borrar in sitt ansikte i mitt hår, som ligger på badrumsmattan när jag duschar, som kryper upp nära nära i soffan. Som tröstar mig, som på sitt sätt pratar med mig med olika ljud, som tittar på mig med stora ögon och undrar vad vi ska göra härnäst, som alltid blir så himla superglad när hon får vara med. Åh. Jag är fjantig nu men en och en halv vecka ifrån henne känns alldeles för mycket. Vill hämta tillbaka henne redan nu.

Kommentera inlägget här :