Ett till inlägg om de vita små

publicerat i Allmänt, Min kamp;
Fick en fråga om jag inte kunde göra ett till inlägg där jag skriver om vilka mediciner jag äter nu och hur dem fungerar för mig. Vet att jag skrivit om det tidigare men det är nog ett tag sen nu. De mediciner jag äter just nu är venlafaxin, quetiapin, propavan, alimemazin och levaxin. Levaxinet är för sköldkörteln och resten för det psykiska måendet. Jag har provat många andra mediciner som sertralin, fluoxetin, mirtazapin, atarax, lergigan, sobril/oxascand, stesolid, theralen, imovane/zopiklon, zolpidem/stilnoct, lamotrigin, seroquel. Det är en hel djungel det här med psykmediciner. Man provar nånting, det ger ingen effekt, man höjer dosen, man lägger till nånting mera, man får biverkningar, man lägger till nånting för biverkningarna, man byter och testar annat, man provar olika kombinationer. Tillslut vet man inte vilket preparat som gör vad. Under psyk-tiden (den tid jag åkte in och ut på psykiatrin) handlade det mycket om mediciner. En läkare tyckte si och en annan läkare tyckte så. Satte ut och satte in. Höjde dosen, sänkte dosen. Osv osv osv. 
 
Innan jag flyttade till behandlingshemmet togs det bort några tabletter för att de hade en policy där om att man helst inte skulle äta de tyngre preparaten och faktiskt helst ha så lite mediciner som möjligt (pga att man skulle få ut det bästa av behandlingen/terapin, vilket man inte kan om man äter för mycket mediciner och är för "påverkad.") Så lite togs bort innan jag flyttade dit och ännu lite mer togs bort under tiden jag bodde där. Min terapeut tyckte att jag var för trött under terapin och sa "Fanny din kropp är faktiskt inte så stor, de doserna du har passar bra på en stor karl men du är så liten." I början hade jag svårt att somna på kvällarna men det blev lättare när jag vänjde mig vid den nya dosen. 
 
De få medicinerna jag har nu fungerar okej tycker jag, venlafaxinet är det bästa antidepressiva jag testat och komninationen av alimemazin, propavan och quetiapin gör att jag kan sova. Nästa steg blir nog att plocka bort antingen propavanet eller quetiapinet men det blir nog i samråd med läkare, har en tid till en i april. 
Såhär såg jag ut under mycket av tiden på psykiatrin. Neddrogad och eländig. Fyfan, bjuder verkligen på den bilden. Glad att jag nu klarar mig utan de tyngre preparaten och inte behöver gå i den där medicinbubblan längre. Det var inget meningsfullt liv det inte. 

Kommentera inlägget här :