Plattfall

Hela veckan har varit hemsk ärligt talat. Pressat mig själv för hårt på flera olika plan och det ledde till magplask, både fysiskt och psykiskt. Ingen sömn, ingen mat, jobb, plugg osv. Velat för mycket tror jag. Komma in i det ”normala” livet. Det som alla andra, alla friska, lever i. Inte lyssnat på mig o min kropp. Har vetat nånstans i bakhuvudet att det inte är hållbart i längden så som jag håller på just nu, tackar ja till extrapass, slutat ta min medicin, struntar i att sova för att plugga, struntar i att äta och dricka och ja. Korkat minst sagt men det har rullat på utan att jag egentligen tänkt så mycket på det. ”Det ordnar sig”, har jag tänkt. 

I måndags sa det stopp. Panikattack på jobbet, fick bli hämtad av pappa, oförmögen att köra själv. Hamnade på psykakuten. Kontroll av hjärta, andningsfrekvens, puls, blodtryck,  kroppstemperatur och samtal med ssk och läkare. Tårar, smink och snor överallt,  förstörd, stressad och skör. Kunde några timmar senare åka hem med lite extra mediciner och orden VILA, ÄT och TA HAND OM DIG. 

Sen dess fram till igår ungefär har jag endast legat i sängen. Haft sån yrsel att jag knappt kunnat titta. Det har varit över 30° och det som räddat mig har varit rullgardinen, fläkten och blöta handdukar. Ätit har jag gjort, men kroppen tar väl tid på sig att återhämta sig, för den är fortfarande väldigt svag. Varit fullkomligt livrädd för vad fan jag håller på med och vad som händer. Mycket mycket tårar och ångest. 

Men jag kommer igen, känner lite hopp igen och vill fortsätta framåt trots det är tufft. Vilar, vilar och vilar (och äter) så mycket jag kan för att nu i veckan som kommer kunna komma tillbaka till jobbet. Har även tre tider på psykiatrin o hoppas där jag kan få lite hjälp med att skapa en plan med lite mer balans i.  

#1 - - Mamin:

Hej!
Varför har jag, du o många flera som försöker komma tillbaka till det normala livet så svårt att göra lagom. Har vi för bråtttom och ta igen missad tid? Hoppas du får hjälp att hitta en fungerande balans i livet. Försök att inte pressa o skynda dig. Du är bra som du är o allt behöver inte vara 0 eller 100. Vill absolut inte låta som du misslyckats på något vis o jag har gjort den resan du skriver om med o just kraschat flera ggr. Vet hur svårt det är. Vill skicka en varm kram o hoppas du fortsätter träna på att hitta den balans du mår bra av. Stor kram