En ledig helg

Helgen blev jättebra trots allt. Åkte till min Märtis i Hässleholm igår och vi hade en mycket trevlig dag/kväll. Kollade lite på cruisingen (det råkade vara jordens största powermeet där igår), tittade på en fotbollsmatch, åkte och badade, åt middag utomhus och sen stannade jag över natten. Väldigt mysig dag. 


Idag har jag pluggat enda sen jag kom hem i princip och nu ska jag försöka sova. Imorgon börjar jag 7.00, det är dags för min näst sista vecka på praktiken. 

När tankarna får spelrum

Alltså ja okej, lediga dagar i all ära men det är inte riktigt roligt just nu. Så fort jag är ensam kommer alla gamla minnen tillbaka i huvudet och jag bara tänker, tänker och tänker på allt jobbigt som varit i mitt liv de senaste åren. Allt åker bara runt i huvudet som en karusell, det är övergrepp, självskador, självmordsförsök, sjukhus, ångest, psykiatri, överdoser, tvångsåtgärder, poliser, soc, behandlingshem, skrik, gråt, tomhet, uppgivenhet, hopplöshet. Jag kan inte riktigt fatta hur illa andra har gjort mig, hur illa jag har gjort mig själv. Hur dåligt jag mått, hur jag gång på gång varit nära att mista allt. Jag spenderade timmar hos terapeuter, dygn på akuten, månader inlåst på avdelning. År på behandlingshem. Största delen av tiden var allt bara svart. Lika svart som kolet de tvingade i mig efter överdoserna som förgiftade och höll på att förinta min kropp. Det var då det. Dropp i armen, EKG-lappar över hela kroppen, blodtrycksmätare, saturationsmätare, syrgasgrimma och sond. Magpumpningen. Liggandes halvt levande i sjukhussängen och det enda man hörde var pipen från maskinerna och fotstegen när personal sprang in och ut ur rummet. 
 
Jag lever ett annat liv nu. Jag är fri från sjukhus, soc och behandlingshem. Jag bor hemma. Pluggar. Utbildar mig till undersköterska. Mår för det mesta bra. Tiden går och det förflutna tillhör det förflutna. Men minnena kommer jag få leva med resten av livet. Det går perioder då jag inte tänker alls, men så kommer perioder då jag tänker på det hela tiden, så fort tankarna får spelrum. Det gör fysiskt ont inuti, det kittlas i tårkanalerna. Vill helst av allt bara glömma. Blundar, räknar till tio, andas. Det enda jag kan göra för att trösta mig själv dessa stunder är att tänka på att jag överlevde. Jag överlevde. 
 
 

Besök och praktik

Helgen har varit mysig, Lovisa har varit nere på besök. Jag har varit på praktiken varje dag men har hunnit med mys och kul också! I torsdags jobbade jag kväll och när jag kom hem var hon här😊 I fredags hann vi äta lunch i solen innan jag hade kvällspass (haha okej låter som vi satt på nån fin uteservering eller nåt men nej, det blev köttbullar och makaroner hemma🤤). I lördags när jag slutat åkte vi till Väla och på kvällen åt vi på ett mysigt ställe vid havet hela familjen💓 Inte så ofta vi är alla 5 längre... så det var verkligen jättemysigt. Sen spelade vi spel och myste här hemma. Idag (söndag) började jag kl.7 och när jag kom hem hade hon åkt igen. Trist men vi ses snart igen. 


Jag har även haft det väldigt bra de timmar jag spenderat på praktiken under veckan/helgen. Jag går mer själv nu och jobbar självständigt istället för att bara gå bredvid min handledare. Det är jättekul och jag trivs verkligen, med både vårdtagare och personal, och arbetsuppgifter. Och jag har fått fin respons av både min handledare och övrig personal. Den finaste och viktigaste responsen kommer dock ifrån vårdtagarna. När de säger att de tycker om en, tycker att man är duktig och verkligen passar för jobbet träffar det lite mera. Lite längre in. Det är ju trots allt för deras skull man är där och gör allting. Det är dom man vill ska må bra♥️

I alla fall. Nu har jag två dagars ledighet framför mig. Jag tänker lägga mig tidigt ikväll, stänga av mobilen och sova ut. Hörs när vi hörs👋🏻

Visa fler inlägg