Något kul

publicerat i Allmänt, Från patient till personal;


Idag var jag på min senaste praktikplats (Hjärtavdelningen) och hade möte med de båda enhetscheferna. Och nu har jag ett muntligt avtal på timanställning från mars och 100% vik från maj. Förutsatt att jag blir godkänd i mina två sista kurser men det tvivlar jag inte på. Så när jag betat av dom och skickat in mina betyg blir det pappersskrivning och intro. So happy! Landstingsoutfiten im coming for ya 

Sista rycket

publicerat i Allmänt, Från patient till personal;

Okej då kör vi det sista rycket, de två sista kurserna i min undersköterskeutbildning. Palliativ vård och Vård och omsorg vid demenssjukdomar. Gaaalet. Det har gått så snabbt! Och jag är så stolt över mig själv som fixat detta. Än är det inte över men snart, snaaart har jag en yrkestitel. Och en gymnasieexamen. Det jag aldrig trodde jag skulle få. Men se där, lite tid och ett annat studiesätt så fixade sig det med. Är så glad och tacksam över att det finns andra vägar att gå. Glöm inte det, ni som av olika anledningar är/var tvungna att avbryta er skolgång. Man kan alltid ta igen det längre fram. 

45 dagar kvar sen firar jag fan livet! 

Jobbsökande

publicerat i Allmänt, Från patient till personal;

Idag har jag sökt mina första jobb som undersköterska. Hittade några intressanta annonser och jag måste vara ute i god tid känner jag, det är inte mycket kvar nu tills jag är klar!! Detta är så spännande, roligt och läskigt. Det är helt nytt för mig. Skriva CV, personligt brev och allt det där. Jobb jag haft tidigare har jag fått genom bekanta, och vikariatet i somras fick jag genom praktiken. Har aldrig varit på en seriös arbetsintervju. Och allt känns tusen gånger svårare när jag har ett glapp i CV:t på fyra år. Hur förklarar man det? Det känns skamligt. Jag vet att vem som helst kan drabbas av kriser och sjukdomar som gör att man måste pausa livet och ta tag i sig själv men vad tänker man som arbetsgivare? Hur kan jag garantera dem att jag är stabil nu? Att jag är på banan igen? Jag tänker att man som arbetsgivare vill ta det säkra före det osäkra och välja någon som inte haft en knackig bakgrund. Men vad vet jag. Nån gång måste man väl ändå få chansen att komma tillbaka? Är lite orolig men försöker tänka på allt beröm jag fått från lärare och handledare och att det faktiskt finns personer som har sett och VET att jag kan, och att dom personerna tror på mig. Igår hade jag slutexamination i kursen Medicin 2 och lärarens kommentar var: ”det kan inte bli bättre Fanny. Du har så mycket erfarenheter redan innan du börjat jobba och det kommer ta dig långt.” Och sen belönades jag med högsta betyg. Jag hoppas bara nåååågon liten arbetsgivare kan ge mig chansen så jag får visa att jag vill, att jag kan, och att jag ska göra allt allt allt för att vara en utomordentlig undersköterska och medarbetare och utvecklas i yrket. 

 

Snälla håll era tummar för mig!! Jag vill så gärna. Och ser så mycket fram emot att så småningom ta på mig de vita kläderna igen.