Något jag trodde jag gått vidare ifrån

Igår hände något märkligt. Jag drömde att jag skar mig, väldigt djupt och illa. Fick åka in för operation. Kunde sen inte släppa det utan det dök upp i mitt huvudet hela tiden under dagen. Var tvungen att kontrollera mitt ben flera gånger för att försäkra mig om att det inte var på riktigt. Varför händer detta? Jag har inte självskadat på 9 månader. I början var det jättetufft och jag drömde om och tänkte dagligen på självskador. Hade abstinens. Nu har jag kommit ifrån det. Kan nästan må illa av att tänka mig ett blad mot huden. Ändå så fick kroppen nån slags befrielse i drömmen. Kan det vara så att kroppen saknar det? Kroppen saknar det men mitt förnuft gör det inte. Det vet bättre. Jag vet bättre. Jag vet att både knopp och kropp mår bättre utan allt det där. Knepigt bara att det kommer såna här saker och rubbar tillvaron litegrann när man tror man är helt safe. Men det kommer väl alltid vara en kamp på ett eller annat sätt. Kanske. Och man kanske måste bearbeta saker genom att dröma om det och tänka på det? Bara man står emot och agerar på annat sätt om viljan att skada sig kommer igen. 

Gammal bild tagen på akuten, där jag spenderat alldeles för många timmar. Blivit lagad gång efter gång efter gång. Det var aldrig nog. Men nu är det det. Nu är det nog. 

Måndag

Första dagen i skolan, check ✔️ Det hände väl inte så mycket egentligen, vi fick massa information och sådär. Denna vecka och nästa vecka har vi iprincip ingenting, det är introduktionsveckor eller ”mjukstart” som dom kallade det. Tråkigt tycker jag, vill komma igång och plugga på en gång! Men har fått hem lite kurslitteratur i alla fall som jag kan läsa och förbereda mig med. 


Annars då. Händer inte supermycket. Lite problem med sömnen och grubblar endel på nätterna. Hade varit skönt att dela tankar och så med någon utomstående, nån samtalskontakt eller så. Vore det inte lite konstigt om jag skulle klara mig 100% tipptopp helt själv efter alla dessa år? När det gick så hastigt med avslutet på min behandling också menar jag. Jag vet inte. Jag klarar mig, det gör jag, och jag mår mestadels väldigt bra. Men mitt bagage finns kvar. Det gör det alltid. 

Skolstart

Imorgon börjar jag skolan igen, efter 4 år som sjukskriven. Det känns så himla bra och jag är så redo! Det är en vuxenutbildning på komvux jag ska läsa. Vård och omsorg - undersköterska. Jag som alltid haft så höga krav på mig själv kan få tankarna att jag är dålig som inte fixade en gymnasieexamen och inte kan söka in på högskola, men kan mer och mer släppa dom tankarna. Det händer saker i livet och det är helt fantastiskt att jag kämpat mig hit och nu kan börja plugga igen. Det trodde jag aldrig för en tid sen. Så tacksam också över att det finns andra vägar att gå när de man gick först inte fungerade. (Som gymnasiet för min del, pga alla omständigheter). Egentligen har jag ju velat bli sjuksköterska men det får bli uska först så kanske jag vidareutbildar mig senare i livet 😊 Ja men som sagt, jag är redo och det ska bli så kul! Jag ska äntligen göra något meningsfullt med mitt liv igen.