Svåra saker

Ibland bara ramlar allting över mig. Jag tänker främst på mina trauman. Vissa dagar kan jag känna mig stark och inte bli så jättepåverkad om det är något som påminner eller får mig att tänka på det. De dagarna kan jag släppa det hyfsat fort och fokusera på annat, men andra dagar blir jag helt låst. Minsta lilla trigger eller påminnelse slår undan benen för mig och jag faller handlöst. Slår hårt i marken och kan inte ta mig upp. Det är riktigt jobbigt och hemskt och svårt. Speciellt när man är nånstans där det är mycket folk och man ska försöka se lugn och "normal" ut. Blir yr, varm i ansiktet/pannan, börjar darra och känner hur paniken kommer krypande. Stänger av helt och går in i mig själv, fäster blicken på en punkt och bara stirrar. Hör hur alla runtomkring pratar och skrattar men kan inte urskilja några ord, allt blir bara som mummel, brus. Det är svårt att ta sig ur ett sådant tillstånd. Tacksam för personal som fångar upp.

Hästarna räddade mig ikväll igen. Red en hopplektion på min Blinka (som faktiskt gick väldigt bra) och sen fick jag gråta mot hennes mule. Det var skönt. 

För mycket

Näej nu känns allt faktiskt lite för mycket för mig. Jag oroar mig, tänker, grubblar och oroar mig lite till. Det är det här med förändringar och trygghet som jag redan skrivit om. Stressar över behandlingen och flytten. Flytten mest just i skrivandes stund. På ett sätt känns det helt okej och jag tror att det kommer bli bra i slutändan, men det är en stor förändring och det är det som är jobbigt. Och att saker och ting är så oklara för mig just nu. Vi skulle haft ett teammöte nu i veckan för att planera lite för vilken hjälp jag ska få när jag bor där, hur mina dagar kommer se ut, handling, måltider, mediciner osv. Men min terapeut har blivit sjuk så ja, inget möte denna vecka och jag flyttar på måndag. Det känns jobbigt och otryggt. Förvirrat. Jag vill och behöver ha en plan för få de bästa förutsättningarna till allt ska gå så bra som det kan gå. 


Sen stressen över behandlingen också. Den ökar såklart nu när min terapeut är sjuk samtidigt som jag har vetskapen om att vi måste bli klara en månad tidigare än beräknat. Men jag kan inte göra något åt det. Bara jobba på med mina exponeringar och hoppas på att hon är frisk snart. 
Andas in och andas ut.

Förändringar

Läget känns inte riktigt helt stabilt för tillfället. Det är väldigt mycket som händer här på enheten och det påverkar mig mycket. Först brann det, sen lämnade en jordelivet, sen sker det omstruktureringar som gör att en efter en av personalen droppar av och byter jobb. Vikarier och timanställda tar plats istället. TRYGGHETEN FALLERAR. Jag är i ett väldigt stort behov av just trygghet och nu känns det inte alls bra. Inte alls. Fick idag veta att min terapeut inte heller kommer vara kvar och det blev droppen litegrann. Hon stannar dock i tre månader till och vi beräknas vara färdiga med traumabehandlingen tills dess, men det känns ändå otryggt, osäkert. Oroligt. Är så rädd att nånting oförutsägbart ska hända och att hon måste gå tidigare. Då slås allt i spillror och jag vet ärligt talat inte hur jag ska fixa det. 


En till förändring som kommer ske är att jag flyttar in till stan till en träningslägenhet om en vecka. Utsluss typ. Var på studiebesök där för någon vecka sedan och nu är det bestämt att och när jag flyttar. Det känns läskigt för förändringar är något jag har sjukt jobbigt med. Men det är nog dags nu, har ju ändå bott här i ett år och fyra månader. Jobbigt bara att det händer nu när mycket annat är ostabilt och oroligt. Men så är det. Acceptans. Förändringar är en del av livet.